Prime Mover alias Drivkraft
Released in 2004 - buy this record

1 - Vykort från södern, 4:07 lyrics, mp3 (clip, 96 kps, 355 kB)
2 - Några bagateller, 4:48 lyrics, mp3 (full song, 96 kps, 3.31 MB)
3 - Utbränd, 11:09 lyrics, mp3 (clip, 96 kps, 353 kB)
4 - Öppen, 4:05 lyrics, mp3 (clip, 96 kps, 353 kB)
5 - Begagnat liv, 3:18 lyrics, mp3 (clip, 96 kps, 355 kB)
6 - Folk är inte kloka, 10:52 lyrics, mp3 (clip, 96 kps, 353 kB)

Total time: 38 minutes 15 seconds

Musicians:
Dennis Nordell - lead vocals
Michael Karlsson - guitars, backing vocals
Sebastian Teir - keyboards, bouzouki, backing vocals, lead vocals in the "Utbränd"-intro
Roger Nyman - bass
Kenneth Lagerström - drums and percussion

Tomas Högväg - violin on "Utbränd" and "Folk är inte kloka"
Karl Sandqvist - trumpet on "Vykort från södern" and "Folk är inte kloka"
Olivia Sarelin - backing vocals on "Utbränd"

1 Music and lyrics by Roger Nyman
2, 4-6 Music and lyrics by Michael Karlsson
3 Music and lyrics by Sebastian Teir

Produced and arranged by Prime Mover
Mixed by Sebastian Teir and Michael Karlsson
Recorded July 2003-September 2004 in Oilfield Studio, Turku, KebuStudio in Espoo and Helsinki, and Roovo Studio in Umeå
Mastered by Svante Forsbäck at Attic mastering
Cover art by Aija Lumme


Vykort från södern
Jag tänkte komma hem, men jag tror inte jag vill.
I söderns varma land ska jag stanna lite till.
Här finns just inga krav,
nej, här tar vi det lugnt vid vårt blåa hav.
Så jag stannar ett tag.

Nu har jag ro och jag är trygg, för här vill jag bo.
Här trivs jag bra och jag blir kvar i många år.
Men jag kan ju skriva er nån gång, berätta hur jag mår.

Förlåt mig kära mor, för att jag har lämnat dig.
Det här är ju mitt liv och det handlar ju om mig.
Förlåt mig kära far,
för att jag har gett mig av till nån solig strand,
i söderns land.

Nu har jag ro och jag är trygg, för här vill jag bo.
Här trivs jag bra och jag blir kvar i många år.
Men jag kan ju skriva er nån gång, berätta hur jag mår.
Jag lovar.

Top

Några bagateller
Bagatelliserar vi självständighet?
Bagatelliserar vi ojämlikhet?

Gamla människor räknas inte, deras olycka kan man bara gotta sig i.
Unga människor räknas inte, vi är naiva idioter eller brottslingar.

Det är inte lätt att hitta någon slags ro och veta vad man skall tro.
Vad är tomma ord då det fjärran mullret hörs?
När skall man kräva att nånting görs?

Politik är konstlad indignation över falska demoner,
men också tillbedjan av konsumtionsgudarna – vår tids lära nummer ett!

Bagatelliserar vi yttrandefrihet?
Bagatelliserar vi mänsklig rättighet?

Vanliga människor räknas inte, bara som konsumenter förstås.
Men pengar räknas nog. Det gör inte alls vi, vi är lika överflödiga som empati.

Hållbar utveckling med tillväxt har en gräns, en sista möjlig konsistens.
Fortsätter man som nu, i oändlighet?
Är det kortsiktighet?

Bagatelliserar vi tankeverksamhet?
Bagatelliserar vi medvetenhet?

Top

Utbränd
Ja veit itt naa na meir, som om ja aldär sku ha veta naa.
He je så tomt å yöde tå ja itt veit naa na meir.
Ja bryr itt me na meir, som om ingenting betydd naa.
Fastän vääden brakar ihop så bryr me jag itt naa na meir.
Ja känder itt naa na meir, som om nerven sku va dyöd.
Kva finns he tå ti jäär oåter tå ja itt känder naa na meir?

Jere na feil?
Ja huör itt kva du seir!
Jere na feil?
Ja veit itt naa na meir...

Sitter i tystnad för jag känner mig skum.
Våldsamma ord som inte passar i min mun.
Rymmer från minnet, de kan inte hindras.
Nånting är borta och nu står jag i skuld.

Ååååå!
Å nej nu kommer det!
Vill inte gå igen.
För ofta ensam.
Var är du nu?

Bortglömda minnen som jag gömde bort.
Jag låste in dem men trycket blev för stort.
Gångjärnen jämrade och låset sakta nöttes med tiden bort.
Dörren for upp!

När allting bryter samman och kaos bryter ut,
då är man ganska ensam fastän världen ännu finns.
Med mörkret tätt omkring sig finns inget utanför.
Då är man ganska ensam fastän världen är som förr...

Men har man en gång varit där, så vet man redan hur det är.
Det är ju inget som är nytt, bara det man redan flytt.
Så om man tar det dag för dag, så borde det ju gå så bra.
Men hur kan man då ändra om och tänka på att tänka om?

I nuet lever vi, det förgångna är förbi, och framtiden är nåt vi inte förutspått.

Men den som gör sitt lidande sin egen värsta fiende,
och kastar sig i blod och eld (flod och älv?) hittar ju aldrig sig själv.

Top

Öppen
Du vänjer dig snart vid mitt mörker, glömmer att frukta det du inte ser.
En sällsam melodi tar emot dig, välkomnar dig till vår hemliga plats.
I bland är det svårt att ta till sig de förunderliga syner som möter dig här.
Förnimmer en ovanlig drivkraft – diskret, men mycket påtaglig likväl.

Ute på slätten vi går mitt i natten då inte en endaste själ syns till någonstans.
Sträcker ut armarna och njuter av det som varit öppet hav.

Jag hyser en familj som bor under en sten, världen har glömt den för mycket länge sen.
Det bekommer dem inte det minsta förstås, man behöver inte alltid av alla kunna nås.

Nu är det din tur att välja om du skall bli stark av din vistelse här.
Det är fruktlöst att försöka dölja dina tankar då ärlighet är allt jag begär.
Klartänkt och med skärpta sinnen gör du dig klar att möta dig själv.
Tystnaden prövar din styrka, avslöjar genast din svagaste punkt.

Ute på slätten kan du gå mitt i natten då inte en endaste själ syns till någonstans.
Sträck ut armarna och njut nu av det som varit öppet hav!

Top

Begagnat liv
Mitt liv är så trist, det saknas nånting visst.
Men jag föredrar eskapism framom aktivism.

Min verklighet – duger till ingenting.
En glömd verklighet – en dokusåpa tog dess gamla plats.
Min verklighet – finns inte där jag finns.
Utdömd verklighet – jag vill ha ett begagnat liv!

I rutan har dom det bra, mycket bättre än jag.
Men ordet ”självupplevt” skall väl inte tolkas så snävt?

Min verklighet – jag röstas bort från ön.
En glömd verklighet – är singel i ett harem men får lön.
Min verklighet – finns inte där jag finns.
Utdömd verklighet – jag vill ha ett begagnat liv!

Romantik – vill bara titta på.
Dramatik – själv kan ändå aldrig få.
Mitt liv – att följa med andras.
Bra liv – inte kan jag väl klandras?

Top

Folk är inte kloka
Nu är det strejk på hjärnkontoret.
De som borde jobba går omkring med plakat och med skyltar.
Till och med den förtjusande sekreteraren,
som sa att hon gillade mig än i går om dagen.

Kanske hon ljög, kanske jag inte dög.
Eller så var det nån annan som lurade med henne på nöjet.
Aldrig nånsin kan jag slappna av, låta pulsen sakta ned.
Den bultar på som hjälten i en våldsfilm.

I en folkmassa ser jag oftast bara en, den som inte borde ses,
han som inte finns, han som alltid bara ljuger.
Jag glömmer snabbt bort varför jag är här, men jag minns ändå minsann,
att jag verkligen inte alls ville komma.

Det finns vissa ljud, otvetydigt motbjudande.
Det är dem som man minns bäst, en gliring och ett hånskratt.

Har du problem?
Slå en signal!
Slå tills den blir gul och blå!
Gult det är fult,
men blått är rått.
Råhet behövs varje dag!

Dina drag förändras till en sur grimas, när du känner smaken av mina bästa tankar.

Finns det ett skäl
att skratta här
undgår det nog mig totalt.
Jag pratar aldrig med nån,
inte ens mig själv.
Får mig att känna mig dum.

Inte tappa masken nu!
Inte fälla ormen din!
Det är på sin plats att le, att hålla en god min.

Jag behöver nån som skrattar åt mina skämt, en gång vart sjunde år ungefär när nånting dyker opp.
En igelkott dansar på mitt bord, den virvlar runt som galen tills den blir yr och dimper omkull.

Om jag bara kunde höra vad den hör, låta mig själv göra det den gör!
Nån säger ”Folk är inte kloka!”, tror han är bättre än vi.
Men det är inte lätt att öppna sinnets jalusi.

Jag behöver nån som säger när jag har fel, det är vanskligt att ensam märka när det barkar av.
Plötsligt bara sitter man ju där, och undrar över varför igelkotten dansar tango så bra.

Men när felan vaknar ur sin sömn, och spelar vackert, nånting ur en dröm –
då glömmer man sina sorger, kan äntligen vara fri,
tills spelmannen bockar och gör sorti.

Top